Graviditeten.
Ja, gud vad skönt det är att inte vara gravid! Känna sig lätt, kunna gå upp ur sängen på ett normalt sätt, slippa spy och kissa femhundra gånger.
Sen finns det ju självklart de som har en helt underbar och smärtfri graviditet. Men min var inte den bästa..
Graviditeten var inte direkt planerad, men självklart beslutade vi oss för att behålla det lilla livet i magen. Efter sex-sju veckor började jag känna mig illamående och började spy som en ko på jobbet. Spyr kor förresten? Jag var tvungen att sjukskriva mig för all min kraft gick åt genom att få upp den lilla mat som jag fick i mig. Blev sjukskriven augusti ut, och det var precis i början på augusti som illamåendet började komma. Nu kunde jag vara hemma och ta det lugnt.
Men låg princip i koma till september, det ända jag kunde göra var att gå på toaletten, och hämta vatten. Och när man mår så illa och inte känner för någon mat, utan bara kan få i sig sötsaker, som till och med stannar i magen växer man ju både på längden och bredden. Eller kanske inte på längden..
Men i alla fall, jag började må lite bättre på eftermiddagarna och det var otroligt skönt. I oktober började jag små jobba lite, men gick inte så bra så jag fick bli sjukskriven igen. Sedan i november blev jag halvt sjukskriven, då spydde jag bara på mornarna.
I december gick jag upp och jobbade 75 procent. Bra jobbat! Illamåendet gick inte över förrens efter 7 månader!!
Riktigt jobbigt, men man vänjde sig vid att spy på mornarna så det var inte lika farligt längre, haha.
Ryggen började att värka, men jag stod och klarade det fint, även fast jag haltade på vägen hem från jobbet. I februari blev jag sjukskriven på halvtid igen. Jag började även i vattengympa på tisdagkvällar efter jobbet. Och att ta sig, efter en arbetsdag, bort till sjukhuset (tar ca 20 min att gå för en "ogravid"), var en utmaning varje kväll. Som alla vet så hade vi en underbar vinter, så jag fick ju hasa mig fram längs marken för att inte ramla.
Bebisen var beräknad att komma den 31 mars, så jag bestämde mig för att jobba fram till den 7:e mars och sedan ta en vecka semester.
Gud vad skönt det var den sista arbetsdagen! Att bara få komma hem och känna, "nu ska jag bara ta det lugnt, ro om mig själv och börja pyssla till den lilla bebisen". Jag fikade med Tania, som också var gravid, den 11:e mars, vi passade även på att hälsa på jobbet. DEN NATTEN, (natten till fredagen den 12:e) började värkarna.
Och Mira bestämde sig för att komma ut söndagen den 14:e. Alltså är hon 4 hela månader idag, mitt lilla hjärta!
Det är så häftigt att föda barn!! Det häftigaste jag någonsin har gjort, sen är det ju inte smärtfritt men det kan man stå ut med när man får en sån fin gåva!
Mikaela
Sen finns det ju självklart de som har en helt underbar och smärtfri graviditet. Men min var inte den bästa..
Graviditeten var inte direkt planerad, men självklart beslutade vi oss för att behålla det lilla livet i magen. Efter sex-sju veckor började jag känna mig illamående och började spy som en ko på jobbet. Spyr kor förresten? Jag var tvungen att sjukskriva mig för all min kraft gick åt genom att få upp den lilla mat som jag fick i mig. Blev sjukskriven augusti ut, och det var precis i början på augusti som illamåendet började komma. Nu kunde jag vara hemma och ta det lugnt.
Men låg princip i koma till september, det ända jag kunde göra var att gå på toaletten, och hämta vatten. Och när man mår så illa och inte känner för någon mat, utan bara kan få i sig sötsaker, som till och med stannar i magen växer man ju både på längden och bredden. Eller kanske inte på längden..
Men i alla fall, jag började må lite bättre på eftermiddagarna och det var otroligt skönt. I oktober började jag små jobba lite, men gick inte så bra så jag fick bli sjukskriven igen. Sedan i november blev jag halvt sjukskriven, då spydde jag bara på mornarna.
I december gick jag upp och jobbade 75 procent. Bra jobbat! Illamåendet gick inte över förrens efter 7 månader!!
Riktigt jobbigt, men man vänjde sig vid att spy på mornarna så det var inte lika farligt längre, haha.
Ryggen började att värka, men jag stod och klarade det fint, även fast jag haltade på vägen hem från jobbet. I februari blev jag sjukskriven på halvtid igen. Jag började även i vattengympa på tisdagkvällar efter jobbet. Och att ta sig, efter en arbetsdag, bort till sjukhuset (tar ca 20 min att gå för en "ogravid"), var en utmaning varje kväll. Som alla vet så hade vi en underbar vinter, så jag fick ju hasa mig fram längs marken för att inte ramla.
Bebisen var beräknad att komma den 31 mars, så jag bestämde mig för att jobba fram till den 7:e mars och sedan ta en vecka semester.
Gud vad skönt det var den sista arbetsdagen! Att bara få komma hem och känna, "nu ska jag bara ta det lugnt, ro om mig själv och börja pyssla till den lilla bebisen". Jag fikade med Tania, som också var gravid, den 11:e mars, vi passade även på att hälsa på jobbet. DEN NATTEN, (natten till fredagen den 12:e) började värkarna.
Och Mira bestämde sig för att komma ut söndagen den 14:e. Alltså är hon 4 hela månader idag, mitt lilla hjärta!
Det är så häftigt att föda barn!! Det häftigaste jag någonsin har gjort, sen är det ju inte smärtfritt men det kan man stå ut med när man får en sån fin gåva!
Mikaela
Kommentarer
Postat av: Rebecka
Gott med melon :)
Ha en bra dag!
Kramar Rebecka
Postat av: Nina
Mickan du skriver så fint! Och jag kommer ihåg hur mycket du kämpade denna vinter, det var otroligt starkt av dig att ta dig fram på de där ishala trottoarerna! :) Och som svar på din fråga jo kor spyr, eller idisslar kallas det nog, det tuggade gräset kommer upp i ”omgångar” hela dagarna som de kan tugga om, mumsigt eller hur?
Ps: fin bild ;)
Trackback
