denfjortonde

LÅNGT INLÄGG.

Jaa. Nu kommer det. Nu ska ni få höra om våran fantastiska helg uppe i Stockholm. Vi börjar från början...


På vägen upp gjorde jag lite inlägg, det gick ganska fort och smidigt upp även fast Andreas körde och jag var livrädd hela vägen. Lite felkörningar blev det ju och några panikattacker med.


Vi åkte som vanligt förbi KÖTTKULLA. HUR kan det heta Köttkulla?!


Och sedan Gränna. Men vi stannade inte.

Vi blev ju lite sena när vi började åka hemifrån men vi var framme vid tjugo över nio. Henka mötte upp oss utanför lägenheten och vi parkerade på gatan lite högre upp. När vi äntligen kom in i lägenheten kunde vi packa av oss, fixa oss snabbt och framförallt ta ett glas vin(!). Madde och Hans var även där en snabbis så vi hann träffa dem med, kul. Ringde några samtal och tydligen så var hela teamet som har jobbat med Sveriges värsta nu efter inspleningen (klippare, producent mm.) ute och firade att det var slut. Så de ville att vi kom dit och träffade alla.
Och självklart gjorde vi det!!

Jag, Andreas och Henka drog till Orangeriet där hela gänget satt. Vi hade ju bara träffat Christoffer (producenten) innan. Och det var jätte kul att träffa honom igen och även alla andra! Så roligt att få höra hur det har vart för dem att klippa ihop programet osv. De tyckte även att det var kul att få höra hur vi upplevde alla avsnitt så det var mycket prat den kvällen. De stängde klockan 1 på Orangeriet så jag, Andreas, Henka, Christoffer, Erika och Erik drog vidare först till Lemon som låg ganska nära. Men när vi kom in insåg vi att det var alldeles för mycket folk där. Kunde knappt röra sig. Så Christoffer hade ett bra ställe vi kunde gå till, han varnade dock för att det var väldigt sunkigt. Jaja, inget kan väl vara värre än Patricia tänkte jag.

Men herregud. Haha. Det var en gammal biljardhall som låg på hornsgatan tror jag? Det var det värsta jag sett. Men det gjorde inte så mycket eftersom vi bara satt ner och prata om alla från himmel till jord.

 Tog bara EN bild den kvällen :(


Henka höll dock på att somna så han gick hem tidigare och han sade åt oss att ringa när vi var på väg så han kunde öppna åt oss (vi sov ju hemma hos honom).

Klockan blev 3 och stället stängde, vi sade hej då och skulle mötas upp i morgon (lördag) för att festa lite mer. Jag och Andreas tog en taxi hem och jag började ringa Henka så fort vi satte oss i taxin...inget svar.
Ringde igen..inget svar... RINGDE 30 gånger. Inget svar. Väl framme gick vi in till 7 eleven då vi inte ens kom in i porten. Jag köpte mig en fyllemacka och satt och åt den medans Andreas försökte ringa Henka. Men fortfarande inget svar!!!

Till slut tutade det upptaget och vi trodde att räddningen var framme. Men icke. Då stängdes Henkas telefon av sig istället. JIPPI. Fy fan vad arg jag var. Han hade somnat. Vi började ringa till hotell runt om i Stockholm men ingenting var ledigt. PANIK. Jag hade verkligen panik. Jag var så jävla arg.
Andreas försvann en stund och jag ringde för att se vart han tog vägen, "jag ska kasta sten på Henkas fönster". "ÄR DU DUM I HUVUDET?! Kom tillbaka!!". Och han kom lydigt tillbaka.

Till slut fick vi ta ett beslut... att sätta oss i den iskalla bilen. Vi satte oss där, startade och gasade med friläge i så att bilen skulle bli varm. Klockan var nu 04.15. Vi var så sjukt trötta. När bilen var lagom varm fick vi stänga av och försöka somna lite. Sen vaknade man av att det var iskallt och fick starta bilen igen. Vaknade varje kvar ungefär. Och det var ju ingen mening att ringa Henka då mobilen var död.

Jag ville bara gråta. Helt ärligt. Jag saknade Mira, tänkte att jag aldrig mer ska åka upp till Stockholm, jag vill aldrig mer festa. Folk som gick förbi bilen och såg två personer med luva sitta och halvsova måste trott att vi var inbrottstjuvar eller något...

Klockan slog 08:00. Andreas mobil ringer!!! Gissa vem det var?! HENKA. Tror ni att han hade panik när han vaknade och insåg att vi inte var hemma, och att mobilen var avstängd. Men Andreas sade i alla fall att vi satt i bilen och då kom Henkas ångest. Han mötte upp oss utanför när vi vinglade fram till lägenheten. Vilket möte.

Vi var bara glada av att få komma in i värmen, var helt stelfrusna. Henka mådde riktigt dåligt, haha. Har inte sett honom så skärrad någon gång innan. Men det förstår man ju! Man kunde inte vara arg på honom, inte nu när vi kom in. Det första vi gjorde var att krypa ner i sängen. MY GOD! Det bästa jag vart med om. Aldrig har jag längtat efter en säng så mycket som jag gjorde då. Och vi sov till 12 ungefär. Då fixade Henka frukost.

Sedan var man helt slut under dagen, jag gick och lade mig och sov igen. Vaknade vid halv fyra tror jag.

Så nu är vi inne på lördagen.
Erik tittade in en snabbis, var sig lik:




Vi åt lite mat och började dricka lite vin igen. Nu var ju natten glömd, haha. Nästan i alla fall.
Ringde några samtal igen och det visade sig att de flesta inte kunde eller var sjuka. TRÅKIGT. Men vi skulle möta upp Eddie, som var inspelningsledare, på Ljunggrens vid halv nio tiden.



Vi var nog där vid nio men ingen Eddie där. Han blev lite sen men dök upp sedan.

På Ljunggrens.

Vi drog vidare till Café Opera där Eddie hade skrivit upp oss, och en massa andra. Men de kunde ju inte komma! Men väl inne på Cafét ställde vi oss vid baren och drack lite. Kände att allt började snurra lite extra, så jag tog det lite lugnt.
Några vänner till Eddie satt vid ett bord och drack champange och massa shots. Vi fick joina dem och blev bjudna på massa shots... kunde ju inte inte ta den, när de ställer den mitt framför och alla ska skåla ihop. Så jag drog i mig två shots också. Sedan blev det vatten.


Ja champangen var där.


En sån här fin bild fick jag. Såhär full var jag ungefär. Tråkigt :(



Jag och Henka, konstig bild..


Jag, Eddie och Andreas.


Andreas och Eddie. 

 Hade jätte kul så länge det varade för strax därefter mådde jag SKIT. Ringde Andreas från toan och sade åt honom att hämta min jacka och att vi måste dra. Han gjorde detta och vi gick utanför. Satte mig vid någon parkbänk och spydde. Vi fick ta en taxi hem med en gång och jag hängde ut genom fönstret från taxin och spydde hela vägen hem till lägenheten. Henka drog förresten vidare men vi hade fått nyckel denna gången!
När vi skulle kliva ur taxin kan jag knappt gå. Ligger och spyr på trottoaren. Hör någon som går förbi och frågar om Andreas vill ha hjälp. Haha. Men vi klarade det själva.

Gav mig fan på att komma in och spy i toan i alla fall. Andreas fick hålla i mig medans jag började gråta och säga att jag inte ville bli såhär full och jag ska aldrig mer dricka. Vi lyckades ta oss in, han släpade mig till toan. Låg I toaletten och spydde. Andreas tog av mig skor och jacka. Sedan lade han mig i sängen och hämtade en bunke som jag låg och spydde i hela natten. Och när vi drog ifrån cafét var klockan bara 00:30.

Jag vaknade mitt i natten av att Henka kom hem och frågade vart min mobil var för han hade blivit av med sin! Oturen tar ju aldrig slut.. Förmodligen är det någon som stal den från honom när han somnade till på tunnelbanan.

Vi vaknade vid halv tolv. Allt snurrade. Fy fasen vad jag avskyr att vara bakfull. Ont i halsen hade jag med. Vi beställde pizza efter ett tag och fick i oss det. Sedan för att försöka svalka all ångest, försöka glömma det som vart (inte lätt för Henka som blivit av med telefonen) så tittade vi på Titanic. Min älsklings film!! Haha. Det var mysigt i alla fall. Klockan var nästan fem och nu kände vi oss redo för att köra hem. Man ville ju helst inte men var ju tvugna.

Det var en jävla lång väg hem. Läskigt var det också. Vi stannade till på max och åt massa fet mat. GOTT. Sedan drog vi vidare och denna gång var det jag som körde. Det började bli mörkt och lite dimmigt. Vi körde den kortare vägen, men det är den vägen som inte har motorväg hela vägen. Så vi fick köra på en trång skit läskig väg, motortrafikled. Rutan var så smutsig innanför så man såg typ ingenting när bilar mötte oss.
Sen höll vi på att krocka när bilen bakom oss förmodligen missade att det tvåfiliga upphörde bara några meter framför. För han gasade på och skulle köra om. Jag panikbromsade så att han skulle kunna komma förbi, det blir ju bara en fil. Men han blinkade med sina varningsblinkers, vilket brukar betyda tack på "bilspråk". Idiot.

Och för första gången i mitt liv märkte jag hur jävla läskigt det är att köra bil när man är riktigt trött. Vissa stunder trodde jag att jag drömde. Så jag började tänka att det inte var någon fara om vi krockade eller körde av vägen eftersom det bara var en dröm. Alltså skit läskigt. Ska aldrig mer köra bil dagen efter, så långt. Men vi hade ingen alkohol i kroppen!

Jag valde att sova i Åsa för jag ville vakna upp och träffa Mira så fort som möjligt :)


Mitt hjärta idag.

Så det var våran helg i Stockholm. Rolig, ångestfylld, kall, illamående, snurrig, arg, och panikslagen.